Efter drygt två veckor i vackra Vietnam är jag tillbaka vid mitt skrivbord i Norrköping. Kontrasterna är stora och jag känner mig fylld på många plan. En av många saker som jag tar med mig hem är den enorma vänlighet som vi möttes av överallt –människorna hade nära till ett leende. Vietnam är ett land att återvända till!

Trettiofyra graders värme är nu utbytt mot fem grader och regn. Läsa manus vid poolen med utsikt över havet har sina fördelar men den oberäkneliga våren i Sverige har också sin charm. Våren i Sverige inger hopp och jag har ett härligt pirr i kroppen. Jag har just skickat iväg ett utlåtande på ett manus som jag verkligen tror kommer pryda hyllorna i bokhandeln inom en inte allt för avlägsen framtid. Vilket manus!

Mitt eget nystartade bokprojekt får stå undan lite för de uppdrag som strömmar in just nu, men i mitt huvud händer ändå en hel del. En äldre man har strukits och blivit en dam. Istället för att vara bitter som mannen var, bär hon på en väl undangömd sorg. En scen drog iväg med mig och hamnade inte alls där jag trodde från början, men den blev bra. Jag älskar när texten berättar för mig hur den vill se ut. Det är bara att följa.

Drömkundsundersökning
Är du kvinna som drömmer om att skriva en bok och vill våga satsa på att utveckla ditt skrivande?
Jag går just nu en kurs i att skapa webbaserade kurser och skulle bli så glad om du ville ta en stund och fylla i några frågor – om du tycker att du passar in i beskrivningen. Följ länken:
https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLSfZsjrRcoRCFf121ZCYu4PgtCi1-h0iTC47Hbv-o7te8VfFGQ/viewform

Månadens skrivtips – använd ett djupare perspektiv
I fortsättningen kommer jag att dela med mig av ett skrivtips i varje blogginlägg. Jag kommer att utgå från de delar som oftast förekommer i mina lektörsutlåtanden.

Först ut är det djupare perspektivet. Med ett djupare perspektiv kan vi låta läsaren komma närmare romanpersonen, känna med den. Ett knep är att helt enkelt ta bort verb som kände, insåg, hörde, såg och så vidare. Istället för att skriva att någon känner att det gör ont så skriver du helt enkelt det gör ont. Det skapar en närhet, läsaren kommer närmare tredjepersonen, nästan som om det vore ett jag-perspektiv. När det hela tiden står vad han eller hon gör eller tänker så lyfts läsaren ut ur scenen och blir en betraktare.

Varma hälsningar
Erica